Detta går inte längre...

Jag börjar ärligt talat bli trött på detta. Alltid samma visa varenda gång. För det första så får jag svackor väldigt ofta pga min depression och det gör det inte bättre när jag har en blodsjukdom som påverkar depressionen och vise versa. Sedan har jag dessutom skrivkramp som är förjävla plågsamt både fysiskt och psykiskt. Jag frågar därför om jag kan få lite feedback eller lite peppning så att jag kommer igång, så att jag blir motiverad av att skriva vidare.. för det är den enda terapi som hjälper utan att det ska behöva bli destruktivt så att säga.

Men jag borde även få in i min lilla mini-hjärna att jag kanske borde hålla käften och inte tala med folk för uppenbarligen så retar jag upp alla jag talar med genom att existera eller nåt. Det blir alltid fel vad jag än säger eller vad jag än gör. Oj, jag messar inte när jag ska.. oj jag begriper inte att jag får hjälp med saker men att det inte passar in i det jag håller på med. För att folk som hjälper mig förväntar sig att jag ska ta emot den hjälpen.. när det egentligen är så att de kommer med råd och som jag kan välja om jag vill ta in eller inte. Nej, de flesta som hjälper mig förväntar sig att jag ska ta in det vare sig jag vill det eller inte för då kan de känna att de är behövda, att de gjort något bra.

Jag har svackor, det innebär att jag blir osocial och rätt otrevlig för att jag orkar inte längre bry mig som jag gjorde förr. Jag kan bli rätt ignorant och likgiltig när det gäller saker som jag inte finner relevanta. Jag försöker vara trevlig så mycket jag kan men ibland orkar jag inte vara trevlig, och jag kan inte vara trevlig dygnet runt för att behaga alla. Under den senaste tiden har jag haft ett riktigt jävla sug efter något som jag inte haft på mycket länge. Jag orkar inte med detta helt enkelt. Det går så jävla bra för alla andra, och för mig går det antingen nerför eller så står jag och stampar på samma ställe. Jag försöker skriva men det går inte bra och jag förstår inte varför det inte går bra längre, jag hade ett enormt flyt förut men så fick jag men panikångestattack och allt gick åt helvete och en svacka kom igång och sedan dess har jag mått riktigt kasst. Jag har sovit dåligt, eller snarare sämre än vanligt, jag har haft det här suget, jag har inte orkat vara trevlig mot allt och alla. Men om jag inte är trevlig mot allt och alla så tappar folk tålamodet med mig och blir sura på mig för att jag mår dåligt.
  Varför kan inte folk acceptera att jag mår skit, och det rätt ofta. Det är så, jag kan inte rå för det. Att inte kunna skriva är det mest plågsamma som finns, med delad första plats med panikångestattackerna som jag får. Folk kanske inte kan acceptera det för att jag klagar för mycket... klagar på mitt knä, min rygg, min depression, mina humörsvängningar, min blodsjukdom och annat skit. Klagar på andra istället för att ändra på mig själv.. dock så har jag ändrat på mig själv väldigt mycket för andras skull, något som jag inte borde göra.
  Mina brister är även dem egenskaper, jag försöker inte att ändra på andra heller, däremot så kan man be dem snällt att kanske tänka på att inte säga si och så när de talar med mig för att det kan göra mig rätt ledsen. Men när folk säger åt mig att ändra på mig så blir det på ett rätt otrevligt sätt. Jag vet att jag kanske tar ut min ilska på andra, men jag försöker att inte göra det.. men det kommer att sluta med att jag inte vill tala med någon och då blir folk frustrerade för att jag inte berättar vad som är fel. Men vad fan ska jag göra det för? För om jag gör det så blir jag arg på problemet och då går ilskan ut över den jag talar med och så får jag skit för det.. och sen visar det sig att den som lyssnar bryr sig lika mycket om det jag säger som att titta på när målarfärg torkar, vilket innebär att jag inte ser något syfte i att bry mig om att lyssna på dennes problem heller, för jag får inget tillbaka, vilket innebär att folk blir sura över att jag är ignorant och likgiltig.

Sedan finns det dem som talar med mig om problem utan att fråga hur jag mår, eller ens om jag har tid att lyssna utan bara förutsätter att jag har tid. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen just nu... jag kan inte skriva och flyta in i min värld för att jag kan inte skriva.. det har tagit stopp och jag vill inte att det ska fortsätta så här.. jag vill inte tröttna på min värld, men jag är så rädd att jag håller på att tröttna på skrivandet... jag ber fan till Bast om att jag inte vill tröttna på att skriva, snälla.. det är det jag lever för men just nu så är all motivation borta, all inspiration och jag kan inte hitta något sätt att få det tillbaka.
  Jag vill kunna fly in i den världen, bara glömma allt för en stund, bara skita i alla andra och göra mitt eget. Men det går inte... det tar stopp.. och det gör så ont i mig.

Sen har jag andra funderingar över detta men jag vet inte om jag ska ta upp dem här för det finns släktingar som läser och som förmodligen inte kommer tycka om den funderingarna överhuvudtaget, för att jag har fått olika åsikter om det jag sagt tidigare om just dessa funderingar och de har inte varit så roliga alltid.
  Jag tror att jag har spytt ur mig det mesta nu men det lär förmodligen komma mer skit... finns alltid något som folk stör sig på hos mig.. och ibland så känns det så meningslöst att leva för att det enda folk gör är att klaga eller sura över..

Jag har kommit fram till att jag är en värdelös besserwisser. Jag kan inte ens hälften om film som jag tror att jag kan. Jag tycker jag alltid tror att jag kan massa om mycket men det kan jag fan inte. Jag till och med funderar på om jag verkligen kan skriva eller om jag suger på det också. Fan vad jag hatar mig själv ibland, jag tror att jag kan mycket om film, men det kan jag inte. Jag bara upprepar de få saker jag kan om film. Det finns andra som är mycket bättre, speciellt tre stycken, okej, fyra stycken som alltid har rättat mig eller kan massor om filmer som jag inte ens har sett. Och sen när jag väl uttrycker min åsikt om någon film som går emot deras åsikter så blir de skitsura. Får jag inte ha en egen åsikt eller? Alla andra får ha en åsikt utom jag som ska hålla käften och sitta i ett hörn i fosterställning och se lika dum ut som jag framstås vara. För att varje åsikt jag slänger ur mig verkar inte ha någon grund, utan jag bara säger något utan att kunna argumentera och då blir folk sura. De kan inte acceptera att jag tycker så, och vissa menar på att "Nej, du får inte ha en egen åsikt utan du ska tycka så här" Hatar när folk säger emot mig på ett rätt otrevligt sätt.
 "Jag tycker inte om den här filmen, den är kass"
 "Nej, den är jättebra"
Vaddå nej? Jag får väl säga vafan jag vill utan att folk ska säga emot mig? Säg istället "Jag tycker den är jättebra istället för att totalt klanka ner på mina åsikter och mena på att du har så jävla fel, du får inte tycka så om det här! Ändra dig innan du får dig en käftsmäll... så känns det.

Fan vad jag hatar detta... jag vet att jag sagt detta några gånger nu men så är det. Jag är så less att alltid bli behandlad som mindre vetande, som dum i huvet och så säger folk "jag tycker inte alls att du är dum"... när det är så jävla uppenbart att de gör. När de skriker på mig, skäller ut mig eller försöker att visa sig bättre och klankar ner på mina kunskaper som tydligen inte är kunskaper utan lögner eller något.
  Nu kommer jag få så jävla mycket skit för det här inlägget men jag ska försöka att strunta i detta. Jag vill inte få ett återfall igen, jag vill verkligen inte men det känns ungefär som förra gången... samma sug, samma problem.. samma saker som jag klagade på. Det är väl bara en tidsfråga innan jag sitter och skriver deppiga dikter eller ritar självmordsbilder. Folk kommer att säga, ja men eftersom du inte vill så kan du ju kämpa emot.. det är fan inte så jävla lätt. Det blir så här, jag kan inte hjälpa det, jag kan inte rå för det. Lättare sagt än gjort kan jag säga, om allt. Så har man inget vettigt att säga om detta inlägg så borde man inte säga något, för jag vill inte bli mer sårad och kränkt än jag redan är.. eller känner mig. Jag är redan tillräckligt idiotförklarad som det är. Det räcker nu.  

Over and fucking out!!