Behöver ett minnessåll

Lumos!

Har väldigt många tankar i huvudet just nu. Dels så handlar det om julen och hur de ska reagera när jag inte kommer med några julklappar i år. Jag skulle gärna vilja köpa lite klappar till släkten men jag har inte råd förrän på torsdag och då är det väldigt mycket försent att handla julklappar, slå in dem och rimma och dessutom packa, det blir tajt och tufft med tanke på att jag kommer att klippa mig på förmiddagen och sen jobba från 12-19 den dagen, vilket innebär att jag kommer inte hinna att handla julklappar alls! Jag kommer nog inte hinna med att fixa julklappar på fredag heller med tanke på att min buss går klockan två och så ska jag jobba från 10-13, för att kunna hinna med att köpa med mig lunch och hinna med bussen. Kommer fram till Linköping runt 17-18 tiden så där blir det nog så, ja, jag är rätt körd när det gäller julklappar. 
  Jag skulle kunna fixa lite dikter till alla men nu är det så att min fantasi är som bortblåst för tillfället, vilket gör att jag måste tvinga fram rim och då blir det aldrig bra. Det är så förbannat irriterande och det känns så otacksamt att inte kunna ge julklappar till familjen när de med största sannolikhet har fixat något till mig. Jag känner mig som en fet egoist men jag får väl leva med det då. Jag ska i alla fall bjuda Odd och Liv på bio under mellandagarna så att de i alla fall får något roligt från mig.

Hm.. vad mer för tankar. Jo, de tankar som alltid går runt i mitt huvud. Dels är det massa drömmar som jag vet innerst inne att de aldrig kommer att gå uppfyllelse och dels är det tankar om att jag absolut inte gör något som helst vettigt medan alla andra är ute och reser, skaffar familj och ungar och har skitbra jobb och flyttar till fina lägenheter eller villor och lever loppan. Jag själv har inget liv känns det som... praktiserar, är inneboende hos en vän, skriver på en bok som aldrig blir klar och vissa dagar så gör jag inget vettigt ändå. Ibland känner jag mig som en riktigt misslyckad person. Jag kan inte hälften så mycket om film längre, något som är ett av mina största intressen. Det känns som att alla skriver böcker, och att alla skriver bättre böcker än mig och de blir klara och ger ut dem medan jag sitter och tragglar. Det känns som att jag inte får ha någon speciell egenskap för mig själv, utan som att folk ska sno allt det. De snor alla filmkunskaper som jag har, och försöker att överglänsa mina kunskaper och säger lite nonchalant "Jag vet". Jag vill verkligen inte vara taskig nu men det känns som att släkten min försöker att sno alla mina specialkunskaper om det jag kan. Förr kunde jag rita jättebra men så kritiserade någon det eller kunde göra det mycket bättre, så då tappade jag lusten. Nu börjar en av kusinerna bli duktig på att skriva och då kommer alla tycka att "Ja, han är så himla duktig på att skriva, och det är så detaljerad och jag älskar den där skruven på slutet". Ja, men jag då? Jag har jobbat på mitt projekt sen 2003, och det verkar som att det har tagit så lång tid att de inte längre tror på mig. Dem frågar inte längre hur det går med mitt skrivande, däremot gör mina vänner det vilket är rätt tacksamt. Visserligen så har jag börjat bli väldigt försiktig med att avslöja för mycket för att jag litar inte på folk längre, är rädd för att de ska stjäla mina idéer. 

Nu när det börjar närma sig jul och det är dags att åka hem så har det blivit extra rörigt. Jag ringde både farmor och pappa igår för att se var jag kan sova och pappa var som vanligt lika social som en vägg, men det får väl gå ändå. Och som vanligt så fick jag reda på vilka som kommer och firar jul en vecka innan det är dags att åka hem. Tänk om jag hade massa julklappar på gång och så får jag reda på vilka som kommer sista veckan, det skulle bli ett helvete med att få ihop alla julklapparna till alla eftersom det inte blir mycket planerande eftersom de aldrig berättar något i tid. Det känns som att de fullkomligt struntar i att jag också måste planera inför julen med resor, med packning och stämma av med praktikplatsen. Nu blir det tajt som sjutton ändå i och med att jag jobbar till sent varje dag fram till den 23:e då jag ska åka hem. Jag måste packa den 22:e och så får jag ta med all packning till jobbet och gå direkt därifrån till bussen sen efter ett kort stopp på Subway. Så om jag ska kunna ge någonting till familjen, så får det bli dikter och då måste jag knåpa ihop dem under de två dagarna som är kvar, känner att jag förmodligen inte kommer att få mycket gjort idag, men jag ska försöka att börja lite smått, om det går. 
  Jag vet inte, men det känns som ett enda stort kaos i mitt huvud just nu, och ändå så är det mesta klart. Det är bara att jobba de här dagarna, klippa mig på torsdag, byta klappar med vännen jag bor med och sen packa. Jag ska kolla saldot på reskassan till Östgötatrafiken också på torsdag så att pengarna räcker eftersom jag hoppar av i Mjölby, var tvungen att boka så för att jag var inte säker på var jag skulle fira jul för att min familj är luddigare än en fluffig kanin. Det innebär att jag måste ta pendeln från Mjölby till Linköping och sen ta bussen från resecentrum till pappa. De enda som har någorlunda framförhållning är mamma och Roger, och jag vet att det går alltid att komma till dem om det inte klaffar. Men jag vill ju träffa mina syskon och mina kusiner och så.

Sen funderar jag på vad jag ska hitta på att jobba med i jul. Det brukar bli rätt mycket dötid där eftersom det inte alltid finns så mycket att göra. Jag får väl ta med mig lite saker att jobba med till boken men frågan är vad för saker jag ska ta med mig eftersom jag redan håller på med saker på datorn och det går inte att ta med sig den. Förra julen satt jag mest och ritade men det går inte att göra för jag har inget sånt flyt överhuvudtaget. 
  Och som vanligt så har jag lovat mig själv att vara lugn och tystlåten då jag träffar alla men som vanligt så bryter jag det löftet eftersom folk ska tjabba hela tiden. Än så länge har jag inte fått någon panikångestattack så det verkar som att det fungerar som det ska, men man kan aldrig vara säker nog.
  Det ska bli kul att träffa alla, det är ingen tvivel om det. Nu har farmor och farfar flyttat dessutom så det blir inte längre långa bussturer till Bankekind, vilket är bra på sätt och vis. Men jag kommer nog att sakna det huset något fruktansvärt. Lite nyfiken på hur de ska gömma påskäggen i påsk, om de kommer att ha kvar den traditionen. 
  En sak jag funderar på är hur jag ska överleva den här julen med tanke på att jag kommer att ha folk runt omkring mig för det mesta under de två veckor som jag ska spendera hemma. Jag är så pass van vid att vara ensam att jag tycker bättre om det än att ha massa folk runt omkring mig. Jag ska försöka vara mig själv, fast lite lugnare och inte brusa upp som ett höghastighetståg varenda gång någon säger något dumt. Jag kan inte rå för att jag reagerar så starkt på småsaker, det har jag gjort ända sedan jag var liten, i alla fall så länge jag kan minnas. Jag struntar i vad dem säger om min klädstil, de får helt enkelt vänja sig tycker jag. De borde ha vant sig. Dessutom ska jag försöka att få en relativt kort frisyr så att jag blir som jag vill vara, lite tomboy-stuk.
  Det är därför det är rätt avslappnande att sitta och jobba med boken så att jag får några andra att diskutera med, mina karaktärer, och så att jag får något annat att tänka på då det är som jobbigast. 
  Nu blev det lite skriverier om min bok här också, men det har att göra med andra saker så det gör inget. 

Det lär bli mer klagomål här framöver men just nu har jag väl spytt ut lite iaf som flyger runt i huvudet. Men ja, jag behöver ett minnessåll så jag kan sortera ut mina tankar lite som jag vill och gå igenom dem i lugn och ro. Det ska bli så trevligt att vistas bland mugglare och dementorer i två veckor... inte. Ja, jag läser Harry Potter, ja, jag älskar böckerna och filmerna och ja, jag älskar att referera från dem in i vardagen! Det gör i alla fall min vardag lite mer magisk. Men så länge jag har min egen bok i tankarna så blir den magisk och underbar.

Nehe.. hörs nog sen. 

Nox!